Besök på Goldstar-kontoret

Edith flyr från brottsplatsen ...

Idag hade jag egentligen tänkt att Edith och jag skulle gå till lekparken i Sofienbergsparken. Men jag hade så ont i knät (jäkla skit, trodde det hade blivit bättre) så istället besökte vi mitt jobb. Där kan Edith leka med Dante (Goldstars kontorshund), klättra i den lagom höga trappan (två steg), krypa runt på golvet och brottas med affischer. Medan jag kan sitta dricka kaffe. När Edith blir lite älder kommer hon även kunna använda vårt playstation och TV:n som finns där. Och lyssna på massa musik såklart. Både LP och CD. Och eftersom min chef är helt tokig i bananer så det finns alltid bananer att äta. Helt perfekt!

Projektet med nattsömnen går jättebra! De senaste nätterna har Edith bara vaknat en gång per natt. Och sovit till ca 07 på morgonen. Det känns skitbra.


Idag har förresten Elisabet namnsdag, grattis alla Elisabet i mitt liv!: Ulrika, mamma, Johanna, Inger och Eva.

Tredje natten. Och potatisar.

Ja, hum... andra natten med de nya metoderna gick helt ok. Edith somnade lugn o fin före kl 19, och vaknade inte igen förrän 02.00, och då gick det fint att bara gå in och säga att alla barn sover nu, sov gott älskling. Men andra gången hon vaknade nöjde hon sig inte med det. Och jag tror inte hon gillade att jag inte gick in till henne så fort hon började skrika, eller ens efter en kort stund. Jag väntade kanske fem minuter innan jag gick in, precis som det stod i boken att man skulle göra. Problemet var nog att hennes blöja var lite för blöt, för efter att Ulrika bytt på henne somnade hon lugnt och vaknade inte FÖRRÄN 08.45!! Och det bara för att jag väckte henne... Så, nog kan hon sova alltid! Hoppas att hon inte kissar så mycket i natt.

Apropå att vi fått ett barnsäkert kök i förra inlägget; det här var innan vi hade det, Edith har smugit in i skafferiet och lagt beslag på en kokt, oskalad potatis... Hon ser rätt nöjd ut över sitt fynd.

Nu ska alla små barn sova ...

Ingen i vår lilla familj har i stort sett, när alla tre varit tillsammans, sovit en hel natt det senaste året. Edith har vaknat flera gånger per natt och behövt närhet och tröst. Detta är något som vi helt naturligt tänkt på mer sedan Edith slutade amma på natten, vilket var i somras. Jag har hela tiden tänkt att det kommer gå över med tiden, att hon helt enkelt är ett sådant barn som vaknar ofta på natten. Men bristen på sömn för oss föräldrar blev till slut alldeles för påtaglig - på Edith har det nämligen inte märkts att hon sover dåligt på natten, hon har alltid varit en pigg liten tjej - så nu har vi börjat gå in för det hela mer konkret. Dessutom kan ett sådant beteende sitta i länge, ända upp i småskoleåldern.

Vi har bra dagsrutiner sedan länge, så det vi har fått fokusera på är när Edith ska lägga sig och hur vi ska göra på natten när hon vaknar.

Så, efter att ha läst boken "Sov Gott" har vi nu följande plan att utgå ifrån: 

Runt kl 18.30 byter vi kläder så Edith får på sig sin pyjamas och ny blöja. Sedan får hon välling som hon slukar i ett nafs undertiden som vi tittar på I Drömmarnas Trädgård. När hon ätit upp får hon sin napp och sin snuttefilt. Verkar hon väldigt trött ser vi bara början och slutet på programmet - det avslutas nämligen med att alla somnar. Sedan säger den av oss som inte lägger henne god natt. När vi kommer in till hennes säng så lägger jag eller Ulrika henne ner och säger; God natt, nu ska alla små barn sova. Sov gott älskling". Sedan ska vi inte göra något mer. Bara sitta bredvid en stund, och eventuellt om det behövs upprepa nyss sagda fras. 

När hon sedan vaknar igen ska vi vänta lite med att gå in till henne om hon skriker - för om vi "rusar" in till henne kan hon uppfatta det som att det är något som är fel, något som gör att vi skyndar oss, vilket hon kan bli orolig av. Väl inne hos henne ska vi bara säga samma fras igen, och ev ge henne nappen (oftast vaknar hon på kvällen för att hon tappat sin napp). Dröja kvar lite, och sedan gå ut. 

Nästa gång hon vaknar ska vi vänta ännu längre än förra gången innan vi går in till henne. Kanske somnar hon om utan hjälp. Men annars går vi in igen, säger samma sak och går ut. 

Vaknar hon igen lite senare gör vi det hela igen, men väntar ännu längre och väl inne bara ge nappen om det behövs eller bara säga "Sov gott, älskling".

Man ska alltså korta ner det man gör inne hos barnet, samtidigt som man förlänger tiden innan man går in. Till slut kan det räcka med att man visar sig i dörren, så vet hon att allt är bra och hon kan somna om i lugn och ro. 

Dessutom har vi fått tipset att vi ska bo några nätter i bäddsoffan i vardagsrummet. För det kan vara så att vi stör Edith på natten, att hon dels märker att vi är där, och även då att vi går upp för fort och tröstar henne. Dessutom så får ju vi sova lugnare. 

I natt vaknade Edith bara en gång (kl 03.30) och då räckte det med att jag gick in och sa frasen och gav henne nappen så sov hon sedan till kl 07.30. Det kändes så jäkla bra!!! Bara att hålla tummarna för att detta hjälper så Edith får sova genom hela nätterna. Meningen är alltså att jag och Ulrika ska kunna sova i sovrummet - att Edith bara behöver lära sig att allt är lugnt, att man ska sova på natten. 

I övrigt har vi det bra här i höstmörkret. Idag är det fars dag, och eftersom Edith är lite halvdålig på att uppmärksamma detta (haha) så gick vi och åt en väldigt god middag på Mama Afrika. 

Sedan är numer (nästan) hela hemmet  barnsäkrat, Ulrika var flink i fredags när jag vi borta och satte in spärrar till de utrymmen i köket som inte passar sig för en sjukt nyfiken liten dam som älskar att plocka ur allt hon kommer åt ... 

Besök av farmor, födelsedag i förväg och Ulrikas jobb

Vi har besök av Ediths framor sedan i onsdags. Det är jättetrevligt och kul för Edith som får uppmärksamhet från alla håll. Tyvärr är Gittan lite sjuk, så det blir mest lek o häng hemma. Men nu ska jag och Edith gå ut på stan och möta upp Ulrika vid hennes jobb. Första långa arbetsveckan är över k 15.00 idag, och sen är hon ledig tills tisdag, så det känns som om helgen startar nu istället för igår.

Igår smygstartade vi firandet av Edith. Hon fick en jättefin och varm åkpåse av farmor, plus ett par fina inneskor och en design-klänning (av märket Kalikå), så nu kan Edith vara lika fint klädd som sin mamma. Vi ska fortsätta uppmärksammandet av Ediths kommande födelsedag genom att gå på Villa Paradisio och äta lyxiga pizzor nu i eftermiddag.

Edith har lekt mycket med farmor i soffan!

Sjukt fin klänning till 1-åringen

Nya inneskor. Små kaninskor!

Paketöppning innan det var dags att sova

Mys i soffan efter vällingen. 

Vi var och hälsade på på Ulrikas nya jobb, det var verkligen en jättebra butik, hon som ut att vara född till att vara där.

Lekpark!

 Igår var jag och Edith i lekparken i Sofienbergsparken som ligger precis där vi bor. Tidigare har jag bara varit där på helger och då har det varit så sjukt mycket folk att i alla fall jag tyckt det blivit lite jobbigt. Edith gillar ju folk, speciellt småfolk, så för hennes del spelar det inte så stor roll. Men nu fick vi i alla fall plats för att leka i tunnlar och åka rutschkana. Och såklart även leka i sanden. Det var jättefint väder och helt perfekt för lekparkshäng! Edith älskar verkligen att åka rutschkana, nästan lite för mycket tror jag, för igår började hon till slut att luta sig frammåt när hon skulle åka ner - i sin iver att få åka. Så då blev hon för framtung och åkte med huvudet först ner. Men jag höll såklart i henne så det gick bra, men inte riktigt läge att låta henne åka själv direkt ... 

Senare på kvällen gick jag och Ulrika och åt på restaurang ensamma för första gången på väldigt länge för att fira att Ulrika fått jobb! Det var jättegott och trevligt och väldigt efterlängtat. Barnvakten, vår käre vän Julia, dök upp hemma i lagom tid just när Edith somnat - förra gången vi hade barnvakt, i början av augusti, kom barnvakten innan Edith hade somnat, och det var precis som om Edith fattade att vi skulle gå. Hon vägrade somna. Men den här gången gick det jättebra! Både jag och Ulrika var väldigt trötta så det blev bara några timmar, men det behövs egentligen inte så mycket mer. Kanske göra det oftare istället :)

Imorgon kommer Edith farmor, det ska bli så himla fint!

9,6 kilo kärlek & jobb!!!

Igår var jag och Edith på Helsestasjonen (BVC) för att mäta och väga henne. Det var ett tag sedan sist. Men det visade sig att Edith låg kvar där under tio kilo. 9,6 för att vara exakt. Och så är hon 79 cm lång. Stora tjejen, nästan hälften av hennes mors längd!

9,6 kilo tung och 79 cm lång

Apropå hennes mamma så har idag varit en dag att fira! Ulrika har nämligen fått jobb i en symaskin- och tygbutik. Helt fantastiskt bra! Hon börjar upplärning på måndag, och sen kommer hon jobba lite då och då och förhoppningsvis blir det ofta. Tydligen ska det kanske bli aktuellt för Ulrika att hålla kurser inom detta med, sjukt bra. Eftersom hon har utbildning inom sömnad och tekstil så passar det här perfekt. Hon tycker ju även om att sy. Det blir lite som för mig, att jobba med en hobby. Nästan. Det blir aldrig en hobby när man jobbar med det.

Nu är det fredag och mina första dagar i pappaledighet är över. Det har varit över förväntan! Jag tänkte att jag ju redan var ganska involverad i Ediths liv, men att få ta över all den dagliga rutinen gör det hela annorlunda. Det känns fantastiskt. Nu ska Ulrika ut och fira sitt nya jobb, hade varit kul att följa med men vi ska fira oss och Ulrika på måndag istället. Då blir det barnvakt och tapas!

Så ikväll blir det filmkväll för mig, ska se En Ganske Snill Mann med Stellan Skarsgård.

Edith somnade som en stock ikväll förresten :)

Pappaledigheten har börjat

Hej på er alla ni som följer med i vad som händer i Ediths liv. Nu har min pappaledighet börjat, så jag tänkte att jag nu skulle börja skriva om vad som händer i Ediths liv.

Men det här första inlägget skulle jag bara vilja använda som kärleksförklaring till Ulrika; världens underbaraste och bästa mamma till Edith. Hon har gjort ett så fantastiskt jobb med vår lilla tjej under de här 11 första månaderna! Och det kommer hon såklart fortsätta att göra. Ibland när jag ser dem interagera kan jag bli alldeles rörd över hur Ulrika bara så självklart tar sig an Edith. Hon är verkligen bäst och jag älskar henne så mycket!